feberfri men inte så talför.

Är det på fredag den stora festen går av stapeln? Jag som hade för mig att det var på lördag. Attans. Men jag hoppas fortfarande.

Idag har jag komit på att det är mycket lättare att prata med en liten engelsk accent. Pappa undrar därför om alla engelsmän är svullna i munnen. Jag kan bara öppna munnen typ en ynka centimeter. Det är värre än någonsin. Är i alla fall feberfri. Tacka gudarna för det!

Jag missade kåren igår. Det är synd. Jag har saknat verandan, att ramla på trappan, skriva saker med läppglans på pappershanddukshållaren på toaletten, bråka med folk (kärleksfullt, inte bråkigt), leta efter kamrater fast alla uppenbarligen redan vet att det bara är för syns skull, jag har ju nämligen inga vänner (och hur vet ni att jag inte letar efter nya?), avsluta kvällen med en hopptävling och allt annat skoj. När ska vi börja utse en vinnare? Det kanske får bli vår nya grej, att hitta någon som kan bedöma oss opartiskt, innan vi börjar.

Jag har inget rosa att ha på mig. Måste man det? Om jag nu kommer vill säga.

Klart att Angelica är den självklara kandidaten för att hjälpa mig till doktorn. Tur att hon aldrig gjort det förut, då skulle hon inte erbjudit sig så snabbt. Jag har ingen smärttröskel.