19 små moppepojkar

Cykelturen mellan mig och Cristoffer kräver en blogg, det är inte mycket som föräras det numera.

Först höll vi på att bli påkörda, eller ja. Egentligen var det väl vi som höll på att köra på, men det var ju för att den dumma pojken inte tittade sig för innan han svängde. Innan han svängde in på den enkelriktade gatan. I fel riktning.

Jag har aldrig sett så många moppepojkar i hela mitt liv. Hela nitton trimmade moppar på rad. De körde in på gågatan på öster. Livsfarligt. Är det någon form av power meet för mopeder? Lite på efterkälken kom två moppar till, men de fick inte vara med. De vågade inte köra på gågatan med sina otrimmade moppar.

Bara för att inte vara lika pensionärig som jag brukar ville jag cykla lite crosscountry. Men inte ens det hjälpte.

- Off-road älskling, off-road.

så jag borde nog gå i pension snart. Inte ens cykla över en två meter bred gräsmatta klarar jag. Illa.

Duktiga jag.

Jag har varit duktig.

Den här veckan har jag tagit tag i alla möjliga saker.
Jag har t o m börjat med inlämningsuppgiften i cad.
Sen har jag rensat avloppet, tvättat och pluggat.

Dessutom skriver jag en blogg.

Alla ska alltså vara nöjda och glada.

Se så duktigt!


Oroar mig för resan. Har inte börjat packa än. Tänk om de inte tycker om mig? Ska i alla fall bli mysigt att åka iväg. Det är ju alltid nåt. Eller snarare, det är ju huvudsaken.

Just nu längtar jag till våren och sommaren. Var ute och gick vid 8 idag, solen värmde ansiktet. Synd bara att det är så kallt i övrigt.

På återseende

Angelica Oscarsson

Nu har hon spårat ur. Vad har egentligen hänt?
Jag som trodde att hon hade om inte så mycket men åtminstone något innanför pannbenet.

Under två pluggdagar har lyckats häva ur sig två briljanta quotes.

Dag ett:
"Var ligger Norge?"

Dag två:
"Var ligger Göteborg?"

Dessutom umlar hon en massa otydbara saker och out of nowhere utstöter hon ord som fiskkotletter, fiskgodis och laxfjäril.

Jag börjar bli orolig.

PÅ allvar.

Förövrigt fyller hon 21 om en vecka. Det är en onsdag.
Då blir det fest. Ska vi ha en mycket hemlig överraskningsfest?

Nu har hon lugnat ned sig något och sitter och toktrycker på sin miniräknare och stampar som vanligt takten. Tänk så tråkigt det skulle vara här om inte akki hade sina psykfall. Men om det skulle krisar kanske vi kan köra henne till Ryhov?
Lägga henne över Julis cykelstyre och trampa iväg med henne. Det borde gå.

En taggig sak

Jag måste gått rakt igenom en nyponbuske
En riktigt snårig och taggig buske
En av taggarna fastnade och grävde sig in djupt i mig
Taggen gjorde ett hål i mig
Ett djupt hål
Det blödde och blödde,
Jag trodde inte att det skulle kunna sluta

Hålet syns inte på utsidan,
Inte alls
Det har liksom läkt igen helt och hållet
Ända in till taggen i mig
Men ibland så kommer taggen i rörelse
Kanske har jag lyckats stöta till den
Mycket ofrivilligt

Och då börjar det rinna igen,
det rinner och rinner,
Det går inte att sätta på ett plåster
Sånt hjälper inte mot sår på insidan

Istället får jag låta det blöda,
det gör ont
och jag tycker inte om blod
inte alls
när ska det sluta
och hur ska jag få taggen att försvinna?

Jag kan inte gå runt med ett sår som bara läker tillfälligt
och som,
så fort det bara kan,
börjar blöda igen
det orkar jag inte med
men jag har inget val

det var nästan bättre förut,
då när såret syntes på utsidan
och jag kunde sätta på ett plåster

åker jag eller ej?

Jag har seriös ångest just nu.

Jag vill gå på julis födelsedagskalas. Jag vill åka till Jönköping. Men.

Jag har varit hemma en hel vecka utan att få göra nåt roligt som storstan erbjuder. Så jag vill nästan vara hemma imorgon också och få hitta på nåt, typ gå på stan eller nåt. Men jag hinner inte båda. Dessutom är jag tvungen att ta bussen till stationen om jag bestämmer mig för att åka och så måste jag packa och boka biljett inatt och säga hejdå till mamma, pappa och gustaf och göra alla prioriteringar om vad jag ska ta med mig och vad som får stanna hos mamma och pappa. Dessutom måste jag ta tag i mathandlande och annat jox när jag väl kommit ner och hitta nåt jäkla rosa plagg att sätta på mig. Dumjuli. Jag vill ha rött. Det är min nya favorit. Eller nya och nya, röda naglar blir inte så bra till nåt rosa.

Ska konsultera min mor när hon kommer, men hon vill att jag ska stanna. Kanske inte är den mest opartiska rådgivaren direkt.

Ni lär få veta hur det hela slutar, om inte annat ringer jag nog från tåget.

Anna! Jag har hittat massa roliga bilder from the old days, men vågar inte lägga upp några, får jag?

feberfri men inte så talför.

Är det på fredag den stora festen går av stapeln? Jag som hade för mig att det var på lördag. Attans. Men jag hoppas fortfarande.

Idag har jag komit på att det är mycket lättare att prata med en liten engelsk accent. Pappa undrar därför om alla engelsmän är svullna i munnen. Jag kan bara öppna munnen typ en ynka centimeter. Det är värre än någonsin. Är i alla fall feberfri. Tacka gudarna för det!

Jag missade kåren igår. Det är synd. Jag har saknat verandan, att ramla på trappan, skriva saker med läppglans på pappershanddukshållaren på toaletten, bråka med folk (kärleksfullt, inte bråkigt), leta efter kamrater fast alla uppenbarligen redan vet att det bara är för syns skull, jag har ju nämligen inga vänner (och hur vet ni att jag inte letar efter nya?), avsluta kvällen med en hopptävling och allt annat skoj. När ska vi börja utse en vinnare? Det kanske får bli vår nya grej, att hitta någon som kan bedöma oss opartiskt, innan vi börjar.

Jag har inget rosa att ha på mig. Måste man det? Om jag nu kommer vill säga.

Klart att Angelica är den självklara kandidaten för att hjälpa mig till doktorn. Tur att hon aldrig gjort det förut, då skulle hon inte erbjudit sig så snabbt. Jag har ingen smärttröskel.

Här kommer rännstensungarna, jaha, va bra!

Det var ett tag sen nu. Känns lite som att jag alltid börjar så numera. Men vad ska jag göra? Finns väl visserligen ett rätt bra svar på den frågan. Skriva oftare.

Jag tänker börja med att bortförklara mig. Jag vet att jag lovade Angelica att skriva ofta, ofta på jullovet, men jag har faktiskt varit sjuk. Jag är uppe i sju läkarbesök. Sjukt stolt över mitt frikort. De har skurit i mig. Stoppat in en tång i såret vid flera tillfällen, friskförklarat mig för att sedan, dagen efter, ge mig ett sjukintyg, tagit sjutton prover, varit nära att svimma fyra gånger och fått ligga på brits i korridoren för att jag inte klarade att sitta i väntrummet. En halsböld, en bakteriinflammation och ett virus. Jag äter helst kräm, fast det är också svårt att svälja. Jag låter som en annan pensionär.

Jag har liksom inte haft lust och tid.

Nu verkar det i alla fall bli bättre. Frågan är bara vem som följer med mig till Ryhov i mars när jag ska på återbesök. Ensam går jag då rakt inte.

Anna, den gullungen, gjorde så att jag grät i två timmar igår. Inte snällt mot någon som har svårt att andas ändå, men det bortser jag ifrån. Jag fick paket a la Madicken. Jag kände nästan bandaget runt huvudet. (Inte för att ni andra inte är gulliga som smsar och ringer, men ändå.)

Borde ta och skriva min årskrönka snart, men det har inte heller hunnits med. Kan ju alltid göra det på tåget ner.

Sjukt ledsen att det inte blev nån resa till åre. Övervägde nästan att mamma skulle baxa på mig på tåget ändå ett tag. Hade nog inte blivit särskilt roligt för någon. Kanske kan ta det någon annan gång snart.

Har tittat på Rännstensungar idag. Grät en skvätt. Det gör jag alltid. Det måste nog vara den bästa filmen som någonsin gjorts. Får nog titta på den igen imorgon, eller åtminstone lägga över den till datorn.







Och när vi kommer fram ja då då ska jag visa er
då tar vi av oss skorna va
och springer efter korna va
och skrämmer landsortsborna va
så vet dom när dom ser oss att

Här kommer rännstensungarna...