Tumult är nog den bästa beskrivningen på inledningen av 2007

Det hela började med att jag och Acke gjorde iordning middagen. Mycket trevligt, sedan kom Sara, Hoppe och Tott för att äta. Det var gott, Acke är en mästerkock!

Årets fest. Eller kanske årens? Den höll ju faktiskt på både år 2006 och 2007. Mycket folk var det i alla fall. Eller inte proppat, men fler än jag trodde. Fast Emil kom inte och inte Joel heller. Besviken på er killar!

Anton och Thomas kom däremot. Har saknar dem hur mycket som helst. Fast det kom jag inte på förän jag fick syn på dem. Måste träffa dem lite mer innan jag åker hem. Skällde på Anton för att han inte ringt upp mig. Han lovade att komma till Jönköping och festa. Det tror jag så mycket jag vill på.

Jag svepte en öl, jag håller det jag lovar. En svepning per fest är lagom. "Den tjejen vet hur man dricker öl" var det någon manlig röst som sa. Jag är stolt!

Var ut och tittade på fyrverkerier vid tolvslaget. Totte, den jävlen, snodde mitt champangeglas. Jag som hade diskat det och allt. Fick dricka direkt ur flaskan, funkade det med, men det slutade ju givetvis med att jag drack upp hela flaskan, inte riktigt meningen.

Dansade som en galning till "Vi er röde, vi er hvide" och "VM, nu är det hockey-VM". Saknade Jönka lite. Snusade Ettan med Thomas, han blev chockad. Visade honom att jag hade egna dosor med mig. Han blev nog lite stolt. Men sen var det någon som snusade upp mitt snus, blev lite ledsen när jag upptäckte det. Ingen mer dosa innan jag kommit hem och festar på kåren igen. Trust my word!

Sen kom mor och far hem. De dansade lite och gick sedan in för att sova. Men den gubben gick inte! Far blev tydligen förföljd av herrarna Olsson och herr Holm, de var pratsjuka, min far ville bara sova.

Kom lite folk som jag inte känner. Spännande. De gjorde knappt en fluga förnär till en början, men en av killarna råkade få i sig lite för mycket. Helt okontaktbar. Satt och klappade honom på huvudet och försökte få kontakt med honom, det gick inte alls. Hade praktiskt taget handen i hans mun för att jag skulle känna så han andades. Acke hade rensat hans mun så han skulle få fria luftvägar, blev biten på köpet. Ambulansen kom till sist. Vadå kaos? Han hade tydligen fått tillbaka medvetandet vid nio imorse, stackars kille!

Tror det var då mamma kom ner för att säga att jag skulle försöka få hem alla. Det gick inget vidare, jag ville ju inte gå och lägga mig. Satt och snackade med Thomas istället. Tootsie körde iväg alla. Anton blev slagen. Vad jag förstod var det för att han försvarade mig. Lite stolt nästan.

Carro sov kvar. Hon ville hjälpa till att städa. Det fick hon. Jag mådde inte bra imorse, man får vad man förtjänar. Städade utomhus och inomhus och utomhus och inomhus och inomhus lite till. Fan vad det var grisigt, fast helt klart värt!

Riktiga kompisar, det är vad de är. Har saknat dem helt sjukt mycket mer än jag trodde. Skönt att de alltid finns där, no matter what!

Snart kommer Ducie, längtar redan!