Traditionsenlig gröt hos Björkmans, egentligen ska det vara imorgon, men det gick ju inte för Cherisse skulle jobba. Julklappar och grejjer. Men i år slapp jag mandeln. Tur för mig. Finns en liten historia om mig, mandel och Björkmans som ni inte hört. Pappa Sören sa en jul för några år sedan att han skulle gå runt husknuten och släta av den som fick mandeln. Sedan tillade han "hoppas det blir Rebecca". Jag blev livrädd, fast allt var på skoj. Vem tror ni fick den jävla mandeln? Jag svalde den för övrigt hel så att ingen skulle märka. Heléne blev livrädd att jag skulle kvävas. Sedan dess lägger de aldrig i någon mandel, men historien om mig och mandeln återberättas varje år och skräcken i att få mandeln sitter ännu i.
Hände ungefär den roligaste saken ever hos dem. Ni skulle varit där. Vi satt helt lungt och pratade om att mina föräldrar städat ut mig ur huset, det är visserligen inte lika farligt som det låter. Vi skämtade på om hur gustaf försöker förinta minnet av mig. Och då kom det. Min älskade lilla mekanikerpappa kläcker ur sig det bästa citatet i världshistorien.
"Jag har inget barn"
"Jag har inget barn" upprepar jag
"Vet du vilken film det kommer ifrån?" frågar han.
Min pappa. Världens bästa pappa. Jag skrattade nästan ihjäl mig.
Jag saknar er.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar